Tidsresor, kulturvandringar, kåserier och berättelser
2009-05-25 16:57 | 
Det började med en gammal resväska, som jag samlade gamla saker i.
På författarbesök med sexåringar ( med min bok ”Så var det förr”) så planerade jag besöket väl och med en röd tråd – nutid, ”mormors tid” och barnens egen historia.
Resväskan har efter detta också används till tidsresa/kåseri för äldre. Både genom en enkel tidsresa bakåt i tiden och i ”Livskraften”. Livskraften är en tidsresa i form av ett kåseri från 1900 till 2000-talet. Den innehåller musik från min egen släkt - musik från forna dagar till vår tid blandat med byte av klädsel såsom folkdräkt, 50–tals klädsel m.m. Och kåserier- historier från förr till nutid.
En tidsresa är en dramalek där man leker in kulturhistoriska kunskaper med alla våra sinnen. Mitt intresse att bevara dialekten och att värna om hembygden återspeglas i mina tidsresor för barn och vuxna i olika former. Genom att använda sig av bland annat naturkunskap, teknik, historia, malungsmål – dialekt och rekvisita ska barnen och äldre kunna erbjudas upplevelser och historiska berättelser.
Variationerna på tidsresor och kulturvandringar är många och jag fortsätter skapandet och förändringsarbetet med detta. En tidsresa som är under skapande är en tidsresa "genom olika länder". Den har arbetsnamnet "Världens tidsresa" och har ett mångkulturellt syfte. Där behövs mycket annorlunda rekvisita som verkar vara svår att få tag på, men än har jag inte gett upp.
En annan variant på tidsresa som jag håller på att arbeta fram är "En Musikalisk Tidsresa" som går i folkmusikens spår.
En "Nostalgi Tidsresa Genom Bilder och Minnen" är också något jag håller på att arbeta fram.
En tidsresa för barn i samarbete med föreningen Tala Malungsmål, Malungs hembygdsgård och grundskolor i Malung kunde genomföras i maj 2009. Detta projekt kan utvecklas än mer och planerna är att en tidsresa ska genomföras en gång om året.
Tidsresa för 6 åringar i maj 2009. Här kan du läsa artikeln i Dalarnas Tidningar:
Tidsresekåseri runt om i Dalarna
När jag gör ett tidsresekåseri på ett äldreboende börjar vi i tiden runt 1900- talet, jag är då klädd i Malungsdräkt. Rekvisita är bland annat olika gamla väskor – hattaskar, resväskor och en gammal barnmorskeväska som ”berättar” sin egen historia. I alla väskor finns minnen, dofter, saker och annan rekvisita som väcker minnen till liv för människor, gammal som ung. Många saker som alla vill klämma och känna på. Minnen blir berättelser som även får den tystlåtna att lysa upp och vilja berätta. Berättelser som alla får ta del utav. Hela rummet sprudlar av glädje, skratt och tårar. Tårar bryter fram vid känslomässiga minnen, ofta är det glädjetårar över det liv de levt och är nöjda med…kanske funderar de över något de drömt om som inte blivit av.I en av väskorna finns tillexempel den här minnesväckaren… Om du som lyssnar tänker dig att du vaknar en tidig morgon på fäbodvallen…fönstret står på glänt, du hör humlorna surra och fåglarna kvittra. Någonstans på vallen hörs…en kobjällra…Det är minnen som väcks till liv…minnen som finns där och som kommer fram när man hör igenkännande ljud och dofter. Under tidsresans gång går vi framåt i tiden genom att jag byter kläder, exempelvis 50 tals stil. kåserier och gamla berättelser om svunna tider som vissa tillfällen blandas med sång och musik. Resan avslutas i nutid. Berättelser om vad barn har sagt för klurigheter, ger en bild av att även dessa som är unga idag också har sin historia, för när början egentligen förr i tiden?Den röda tråden går genom tidsresan som en livstråd.
Även framtiden finns där när tidsresan är slut med hopp om livet och framtiden, för såklart finns det drömmar i kroppen även för den lilla äldre människan. Drömmar är som mål i livet bara att drömmarna kanske har fått några extra glas champagne. När jag är ute och kåserar så får det mig att tänka till…vi människor måste ibland ta oss i kragen…jag menar att man ska göra verklighet av sina drömmar…om man verkligen vill det. Man kanske inte vill det alla gånger, utan är nöjd med livet som det är. Men låt bara inte livet rusa på utan stanna upp och fundera över vad du egentligen vill. Man säger ofta att: Det är aldrig för sent…men i vissa fall och faktiskt en dag är det för sent.
Ulrika Lissmyr har på uppdrag av Studieförbundet Bilda anordnat föreläsningar inom ämnet Tidsresekåserier och inspiration för personal inom äldrevården. Föreläsningarna har haft nedsläpp i bla Mora, Borlänge, Söderhamn. Tidningsartiklar här nedan finns att läsa ang detta:
http://www.dt.se/nyheter/borlange/1.4088903-med-sma-medel-far-de-aldre-guldkant-i-vardagen
http://dalademokraten.se/Borlange/Nostalgi-ar-bra-i-aldreomsorgen-/
Berättelser – är också en sorts tidsresa
Miltals genom skog och mark