"...utan jag vill möta skymningen tillsammans med de eller dem jag tycker om i lugn och ro, sammanfatta dagen och bereda mig för nattens ro. Tända ett ljus och lyssna på rogivande musik. En stund för återhämtning innan morgondagens vardagliga underverk, för det är på kvällen och natten som alla tankar kommer..."

"Mina bekantas tvååring hade aldrig sett någon rökt en cigarett. Därför får han stora ögon av förvåning när han tittar på TV och får se hur en man stoppar en cigarett i munnen, som för tvååringen är helt obegripligt. Han skriker förskräckt till sina föräldrar. - An da gubbin a stöpp ett avgasrör i mön!"

"Mamman säger till sonen- Du får inte vara ute och blöta ner dig, du måste byta skor. Senare på kvällen sitter pojken i soffan och snörvlar, det rinner ur näsan...mamman hör och säger - Där ser du hur det går när du är ute och blöter ner dig om fötterna. Pojken tittar på mamma och säger förvånat - men hur kommer vattnet upp till näsan då?"

"Barn är ju som bekant jätteduktiga på att ge
bra svar och dessutom roliga såna. Som den gången när ett barn
hälsade på sin släkt i Lima. Barnet följde med kvinnan i familjen ut
för att fylla på mat i fågelburen och hon frågar barnet:
”Matar ni fåglarna i Malung också?”
Barnet svarar:
”Nej, dom äter själva!”

"Min väninna Åsa vill hjälpa sin son när han ville vara pepparkaksgubbe på Luciafirandet i skolan. Det var för några år sen när det inte var så vanligt med pepparkaksgubbar. Så mor och son stressade runt bland många affärer och hittade ingen brun tröja och bruna byxor. Mamman suckade stressigt och sonen tar sin mamma i handen och tittar henne djupt i ögonen och säger: "Om vi inte hittar några bruna kläder, mamma, så kan jag ha min svarta tröja och mina svarta byxor och så kan jag vara en bränd pepparkaka!"

"Min väninna var barnledig med sin då fyraårige son och hans nyfödda lillebror. De tog en promenad mitt på dagen. Fyraåringen fick se en karl som klippte gräset och sa högt till sin mamma:
"Ân da gubbin lär då vär pensjonär"
"Hann då då", sa min väninna till sin son.
"Ätt sôm ân kân vär ut ô klöpp grasä en dzärondag."

 "...förra veckan red vi ut ett gäng på sju personer. Vi red längs Västerdalälven och det enda som hördes var hästarnas hovar och prassel då de underbart färgade löven landade och virvlade runt på marken. Naturen doftade friskt med ändå kunde man ana en doft av förmultninglite jordsamma doft som när jag var med och tog upp potatisen när jag var liten. Plötsligt avbröts tystnaden av hela tio stycken svanar som lyfte i skymningen.
Lite längre fram så plaskade bävern till och dök ner i vattnet och det blev än en gång tyst och stilla. Ån som slingrade sig genom det färgade landskapet var spegelblank. Det är sådana gånger jag känner tacksamhet över att få vara frisk och få uppleva dessa tillfällen..."