Gästkrönikör:

Det är en ära att få bjuda in: Aino Trosell 

Detta är ett utdrag ur hennes blogg, som nu blev en krönika, om att vara iakttagen när hon plockar lingon i skogarna runt Malung.

Iakttagen

Äntligen uppehåll. Lingonen ruskar på sig, torkar snabbt och låter sig villigt plockas. Det är mil till folk. Bären rasslar ner i hinken.

Plötsligt känner jag mig iakttagen?

Kan det vara en älg? Här finns färsk älgskit. Men älgar är så triviala, de har liksom ingen personlighet. Jag skulle inte bli rädd för en älg ens om han vore arg, det är ju bara att klättra upp i ett träd och inte tror jag att de sänder som en psykisk energi heller även om de står och tittar.

Jag kommer fram till mera spillning. Har denna älg problem med magen, detta är inte de karaktäristiska bollarna utan mera som… björnskit?

Tomas Johansson i Malung har nyss skjutit en björn helt lagligt, det är gott om dem just här. Och björnar klättrar i träd. De är sluga, snabba och de ser dig alltid först.

Men Aino, för det första är det väl en chans på tiotusen att du alls skulle få ögonkontakt med en björn härute, de går ju bara undan? För det andra är det en chans på miljonen att du skulle ha råkat hamna mellan en hona och hennes ungar vilket torde vara det enda som föranleder en björn att gå till anfall såvida människan inte medför en enerverande skällande jakthund?

Jag sjunger en stump. Så här låter jag. Jag är en människa.

Sedan fortsätter jag att plocka lingon, jag är redan inne på andra hinken.

Då möter jag blicken.

Han är stor, vacker, orörlig men på sin vakt. Han ligger på en sten där solen kommer åt honom och jag backar för säkerhets skull. Zigzagmönstret står vacker mot den gröna mossan. Det var nära att jag tog stöd mot stenen medan jag plockade. Ska se mig för.

Går åt ett annat håll. Tar inte stöd mot stubbar och stenar mera.

Då möter jag nästa, nere i gräset. Den är inte fullt lika stor men på språng, förmodligen på väg till en solig plats den också. Regnet har säkert gjort tillvaron nere i hålorna oangenämt, det gäller att samla energi och kraft inför den långa vinterdvalan.

Två hinkar lingon, tjugo liter, tar för mig två och en halv timme att plocka. Att rensa dem tar lika lång tid. Jag tycker inte att lingonpriset på Hötorget i Stockholm är hutlöst alls. Men jag tycker att plockarna ska ha mer betalt så att folk ger sig ut i skogen som i min ungdom och plockar på förtjänst. Tonvis med bär förblir oplockade. Det är skandal i en tid när ungdomsarbetslösheten är rekordhög och folkhälsan dessutom skulle förbättras om fler gav sig ut i skogen där kroppen får en skön och lågintensiv träning medan själen renas och får ny energi.

Spännande är det också. Man vet aldrig vem man träffar.

Av Aino Trosell

www.ainotrosell.se/blog