Bakom bälterVad händer och vad är på gång i Malung-Sälens kommun? Jag följer turistchefen Lars Bälter i hans spår genom kommunen och har mina egna funderingar kring detta. Funderingarna resulterar i små kåserier som dyker upp då och då i denna spalt.







Bridge och Dansbandsveckan

Efter att ha hört och skrivit om bridge i min förra krönika ”Bakom Bälter” så väcktes min nyfiken över detta spel. Så jag gjorde som jag brukar när jag undrar något, jag undersökte saken. Förundrades och imponerades av den verksamhet som ägde rum på Malungs Bridgeklubb. För det första, så är de en av de största klubbarna i Dalarnas län. De ordnar nybörjarkurser och tävlingar. En av alla de tävlingar som anordnas är en hemvändartävling före varje jul. En annan tävling är Silvertävlingen som anordnas i samband med Dansbandsveckan i Malung.
Det som annars är på gång bakom Bälter är bland annat arbetet med att ta fram en evenemangskalender för 2010. ”Dansbandsveckan”, som är ett åretrunt- projekt, innebär arbete hela året. Nytt för i år är också ”Svenska Dansbandshelgen”. Det är mycket dansband nu. Jag lyssnar gärna på dansbandsmusik och jag tycker att det är kul att dansa bugg, men jag dansar inte ofta.
I år var jag på Dansbandsveckan och florerade runt för att bara insupa den atmosfär som alltid finns där. Jag stod länge och beundrade alla de olika dansstilarna, bland annat det som kallas ”dirty fox” och ”gnussning”. Dans ger glädje och alla som är där för att dansa går in i dansen med liv och lust. Om detta råder inget tvivel! Dansbandsfolket är ett speciellt folkslag lika som orienterarna är ett annat. Jag uppfattade det som att det finns ett ”lyssnarfolk” och ett ”lyssnarfolk med dansinslag” och sedan ett ”dansfolk som går in för dansen med liv och lust.” Kanske är det så, vad vet jag?
Jag skulle ju återkomma med turistbyråpersonalens knepigaste fråga de fått genom åren.
De hade många historier på lager och här kommer då ännu en till:
Det var en turist som helt allvarlig ringde turistbyrån redan i september och ville veta hur snödjupet skulle vara i februari året därpå, eftersom de hade hyrt en stuga uppe i Sälen
under sportlovet. Vad personalen svarade förtäljer inte historien, men personalen kan ju
välja att ta det som en komplimang. Befolkningen tror att personal på turistbyråer
är ”Vädergudar”.
Kom ihåg att du har många godbitar att uppleva i Dalarna. Dessa godbitar kan finnas än mer nära dig, än du anar.
Ha det nu så gott i vinter, så återkommer jag med fler kåserier ”Bakom Bälter.”

Det här är Ulrika Lissmyr som skriver på ”stornetä” ( Internet)

PS Du som vill höra mer, angående Dansbandsveckan kan gå in på radions hemsida, klicka på Brus och kompani, krönikörer och lyssna på min radiokrönika - "Vi är väldigt åldersfixerade" Sveriges Radio Dalarna.
Efter att ha hört och skrivit om bridge i min förra krönika ”Bakom Bälter” så väcktes min nyfiken över detta spel. Så jag gjorde som jag brukar när jag undrar något, jag undersökte saken. Förundrades och imponerades av den verksamhet som ägde rum på Malungs Bridgeklubb. För det första, så är de en av de största klubbarna i Dalarnas län. De ordnar nybörjarkurser och tävlingar. En av alla de tävlingar som anordnas är en hemvändartävling före varje jul. En annan tävling är Silvertävlingen som anordnas i samband med Dansbandsveckan i Malung.
Det som annars är på gång bakom Bälter är bland annat arbetet med att ta fram en evenemangskalender för 2010. ”Dansbandsveckan”, som är ett åretrunt- projekt, innebär arbete hela året. Nytt för i år är också ”Svenska Dansbandshelgen”. Det är mycket dansband nu. Jag lyssnar gärna på dansbandsmusik och jag tycker att det är kul att dansa bugg, men jag dansar inte ofta.
I år var jag på Dansbandsveckan och florerade runt för att bara insupa den atmosfär som alltid finns där. Jag stod länge och beundrade alla de olika dansstilarna, bland annat det som kallas ”dirty fox” och ”gnussning”. Dans ger glädje och alla som är där för att dansa går in i dansen med liv och lust. Om detta råder inget tvivel! Dansbandsfolket är ett speciellt folkslag lika som orienterarna är ett annat. Jag uppfattade det som att det finns ett ”lyssnarfolk” och
ett ”lyssnarfolk med dansinslag” och sedan ett ”dansfolk som går in för dansen med liv och lust.” Kanske är det så, vad vet jag?
Jag skulle ju återkomma med turistbyråpersonalens knepigaste fråga de fått genom åren.
De hade många historier på lager och här kommer då ännu en till:
Det var en turist som helt allvarlig ringde turistbyrån redan i september och ville veta hur snödjupet skulle vara i februari året därpå, eftersom de hade hyrt en stuga uppe i Sälen
under sportlovet. Vad personalen svarade förtäljer inte historien, men personalen kan ju
välja att ta det som en komplimang. Befolkningen tror att personal på turistbyråer
är ”Vädergudar”.
Kom ihåg att du har många godbitar att uppleva i Dalarna. Dessa godbitar kan finnas
än mer nära dig, än du anar.
Ha det nu så gott i vinter, så återkommer jag med fler kåserier ”Bakom Bälter.”
Det här är Ulrika Lissmyr som skriver på ”stornetä” ( Internet)
Du som vill höra mer, angående Dansbandsveckan kan gå in och lyssna på min krönika som ligger på Sveriges Radio Dalarna.

Viktigt med positivt bemötande

Vad gör de som arbetar inom turismen, undrade jag och följde med turistchefen Lars Bälter under några timmar i våras. Fick veta att de arbetade med att arrangera en tävling i bridge, sommarmagasinet var på gång och mycket annat. Sedan åkte vi till Bullsjöns camping och tittade på utbyggnaden av stugorna. De blir modernare, detta behövs eftersom turister blir mer bekväma och kräver modernare standard. På Orrskogen byggs en femte dansbana till Dansbandsveckan. Jag förundrades över att Malung - Sälen är Dalarnas största turismområde. Sveriges 6:e största turistområde och Sveriges näst största kommun vad gäller omsättning/invånare. Häftigt eller hur?

Det är härligt att se den positiva anda som finns inom turism. Eldsjälar som vill något i bygden. Men jag tror att det är viktigt med nätverk och samarbete för utvecklingen, det kommer man långt med. En bekant till mig berättade om ett besök han gjorde i Kumla för några år sedan. Kumla ligger som bekant i det så kallade ”Gnällbältet”. Han hittade inte dit han skulle, utan gick in i kommunhuset och frågade efter vägen. Hon som arbetade i receptionen förstod inte hur hon skulle kunna förklara för honom ( en ”skåning” ) vart han skulle åka. Min bekant frågar henne om hon inte har en karta. Nej, det hade hon inte. Varvid min bekant säger: ”Är det ingen turiststad det här? Hon svarar: ”Nej inte nu inte! Det var då han förstod att han var i ”Gnällbältet”. Så där ser man hur viktigt ett positivt bemötande betyder.

Personalen på turistbyrån får prövas många gånger och ändå hålla god min. Som den gången då en turist ville fiska på vintern. Jag ska ta det från början. Jag frågade en av de anställda på turistbyrån i Malung, vilken som var den knepigaste fråga som de fått genom åren. Det var inte bara en utan flera knepiga frågor som framkommit genom åren, så jag valde ut denna nu, så får du ta del av de andra i nästkommande krönikor. En utländsk turist kom in på Sälens turistbyrå under vintertid och frågade förargat: ”Varför har ni lagt is på alla sjöar, när jag har köpt fiskekort och tänker fiska? Kunde ni inte ha lämnat en sjö utan is? Turistguiden svarar lugnt, så pedagogiskt som det bara är möjligt och säger: ”Vattnet fryser till is på vintern, du måste vinterfiska.” Varvid turisten frågar: ”Hur ska det gå till då?” Turistguiden berättar att man har isborr och borrar hål i isen osv. Turisten är fortfarande väldigt arg, men förstår tillslut att naturen är inget man rår på som liten människa. Allra minst att hålla sjöar isfria i femton minusgrader.

Eftersom jag tycker om historier ur levande livet så få du ta del av en, som turistchefen delar med sig till dig. Så här berättar han:

I samband med Melodifestivalen i Leksand 2006 ringde Bert Karlsson mig.
Han var upprörd över att när han kom till Dalarna fanns det ingen "Röd matta"
och ingen som hälsade honom välkommen!
Då tänkte jag att nu skulle han få igen. Jag hittade en massa röda små skinnbitar som jag limmade ihop och åkte med till deltävlingen i Leksand. När jag kommit dit så ringde jag till Bert och sa att nu fick han komma till foajen.
Väl där tog jag fram min "Röda matta" ur ena ärmen, la den på golvet och beordrade
honom att ställa sig på den röda skinnmattan. Sedan sa jag: ”Nu ser Du att våra gäster som kommer till Dalarna alltid får stå på den röda mattan". Så skrattade vi hjärtligt bägge två!”

Nu tänker jag njuta av en skön sommar i Västerdalarna, det finns så mycket att upptäcka på nära håll. Man behöver inte åka land och rike runt, för då missar man kanske godbitarna som finns runt hörnet. Ha det så gott i sommar, så återkommer jag med nya kåserier ”Bakom Bälter.”

 

Det här är Ulrika Lissmyr som skriver på "stornetä" ( internet )