Hemlängtan i vintertid

Tåget rusar fram genom det mörka landskapet. I fönstren lyser lampor i de flesta hus vi passerar. Jag hinner se hur familjer sitter runt borden och kanske äter de kvällsmat och diskuterar hur deras dag har varit. Snön yr upp från rälsen så vissa fönster på tåget är helt övertäckta av snö. Jag längtar hem till mitt eget hus, mina upplysta fönster och min familj. När jag är ute på resa, längtar jag hem oftare och mer intensivt på vintern. Det blir mörkare tidigare på eftermiddagen och det känns nästan som om jag vill göra som björnen - krypa in i ett ide. Jag vill hellre kura skymning hemma med en bra bok och med familjen runt mig, när vinterstormarna yr utanför husknuten.

Att man känner mer hemlängtan på vintern kan ju också bero på att det är bökigare med alla kläder man måste ha med sig. Det här innebär fler väskor och mer trängsel på tågen. En gång klev jag på tåget bland de första passagerarna i Stockholm. Jag skulle sedan byta i Sala. Då var det mycket bråttom och min väska låg längst ner, under alla andra väskor! Jag fick ta hjälp av en yngre kille som såg ut som en bodybuilder och trots det var det med näppe han orkade lyfta alla väskor så att jag fick tag i min egen väska och hann med tåget.

Tågen blir också mer försenade under vintertid och det blir mer väntan. Jag har tillbringat många timmar på stillastående tåg, på grund av snötunga träd som gett vika och lagts sig över rälsen. När jag väl är på hotellrummet njuter jag på rummet i min ensamhet, läser och ser på TV. På morgonen äter jag den goda hotellfrukosten med bacon och äggröra, goda smörgåsar, havregrynsgröt eller fil, ananas och melon skurna i små goda bitar och dricker the. Jag kan sitta där och äta i lugn och ro, läsa tidningen och titta på alla affärsmän och affärskvinnor i sina kostymer eller finare vardagsklädsel. Ibland dyker det upp japaner i pyjamas och mjuka pälstofflor. Då lyfter en och annan frukostgäst på ögonbrynen och småler. Även jag gör det, för jag tycker att det är så underbart att dessa japaner inte verkar bryr sig om vad andra tycker. Tänk om jag skulle våga gå ner till frukostmatsalen på ett hotell i mitt röda nattlinne, bara för att få se minen på alla. Du kan vara säker på att just den morgonen, sitter det en ”malungsa”vid ett bord på just mitt hotell!

Ha det nu så gott i vintermörkret var du än befinner dig, om det så är på ett tåg, hemma eller på något hotell.

 Det här är Ulrika Lissmyr som skriver på stornetä (Internet)